Orden räcker inte till riktigt för att beskriva känslan och tomheten inom mig. Min kära stickvän E finns inte här bland oss längre.
Vi träffades genom vårt genensamma intresse: STICKNING. Först ganska ofta när jag åkte till Linköping för att sticka i gemenskapen som sedemera blev Linkmaskan och Linköpingsknitters. Och sedan varje gång jag kom till Östergötland. Det hände att du hade vägarna förbi mig också.
Du fattas mig!!! Ditt minne kommer att leva kvar inom mig. Jag är evigt tacksam att jag har fått möjligheten att delta i din gemenskap.
Kramar
Sanna
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar